De lever för våra magar
Endast några futtiga dagar
De ser tidens timglas rinna
Tänk att redan under barndomen försvinna
De accepterar sina liv för vad de är
En väntan på att serveras med förrätt och dessert
De bidar sina liv i en låda
Och vet de människors ugnar får skåda
De tar sig ut ur äggets fångenskap
Bara för att slukas av våra gap
De bärs ut ur sina trånga bås
För att läggas bland ris och currysås
De får aldrig skåda skogar och hav
Ej heller rådjur, björk eller lav
Att födas som kyckling kan ej vara lätt
Fast gourmanderna kallar den delikat rätt

Nicklas Larsson